Sedan några år tillbaka ställs krav på att tätskiktets ånggenomgångsmotstånd ska vara större än en miljon sekunder per meter.
Kraven på tätskikt är eniga enligt Boverkets byggregler BBR, Golvbranschens våtrumskontroll GVK och Byggkeramikrådets Byggregler Våtrum BBV.
Trots detta uppkommer i vissa fall problem med läckage och fuktskador. Hur kan det komma sig?
I de flesta fall är det inkompetenta entreprenörer som åtar sig arbeten till privatpersoner som utfört dessa läckande våtrum.
Den som utför tätskiktsarbeten skall vara våtrumscertifierad. Att inte ha certifikat eller ha en dålig ursäkt till varför man inte kan uppvisa detta är en ”köp inte” signal lika stor som klockorna i Notre Dame!
Nåväl, du har använt en våtrumscertifierad entreprenör och drabbas ändå av en skada, hur kan det komma sig?
Skadorna vi har sett i fält är oftast i anslutning till det nedersta kakelskiftet och beror främst på att fogen mellan golv och väggar i duschzonen är felaktigt utförd. Fogen skall medge att vatten som trängt in bakom kaklet skall kunna komma ut. Fogen skall vara utförd som hårdfog, och aldrig vara av silikon. Även då hårdfog använts har i vissa fall skador konstaterats, där så har skett har kakelplattorna legat an emot golvets tätskikt, och således monterats före golvets klinkerplattor, med otillräcklig uttorkningsmöjlighet som följd. Ännu en skadeorsak är att konstruktionen har spruckit i golvvinkeln med läckage som följd.
Vad innebär egentligen kravet på en miljon sekunder per meter? – Jo vattenånga skall inte kunna diffundera genom materialet med en hastighet överstigande en miljon sekunder per meter. Låt oss säga att vi har ett tätskikt som är 0,2 mm tjockt, det är alltså 1/5000 del av en meter. Då blir tiden som tätskiktet håller emot 1/5000 av en miljon, 1 000 000 / 5 000 = 200 sekunder eller 3 minuter och 20 sekunder.
Långsamt men säkert diffunderar vatten över i väggen. Eftersom utrymmet bakom det nedersta kakelskiftet torkar mycket långsamt, det kan ta 6-8 timmar vid korrekt utförande, tillförs fukt till materialen i samband med varje duschning. Låt oss då se på vilken fuktbelastning vi kan få i en familj med två vuxna och barn, en pojke på 17 år och en flicka på 15 år. Hela familjen duschar på morgonen mellan klockan 06 till 08. Därefter kan duschen successivt torka ut till kl 15 då dottern kommer hem ifrån skolan och duschar. På kvällen duschar var och en i familjen en gång till mellan kl 21 och 23. Duschen får ingen möjlighet att helt torka ut, och fukttillförseln till väggen pågår dygnet runt.
I de fall där fogen i golvvinkeln utförts med silikon kan vatten bli stående bakom nedersta kakelskiftet vilket medför att ett visst vattentryck belastar golvvinkeln.
Ett sätt att minska fukten i väggen är ifall förutsättningar anordnas för att fukten skall kunna torka ut på baksidan av väggen. I konstruktioner av murverk sprids fukten ifrån golvvinkeln ut genom att den sugs upp i stenen och sedan kan torka ut över en stor yta. Men i regelväggar med en tunn skivkonstruktion (även ifall våtrumsskivor använts) koncentreras fukten till en liten volym vilket främjar skador och mikrobiell tillväxt. Skivväggar kan dock förbättras genom att luften i väggutrymmet tillåts cirkulera genom att ventilation anordnas vid golv och takvinkel på väggens torra sida. Vid placering av duschhörnor mot ytterväggar kompliceras konstruktionen av att ytterväggens insida har en diffusionsspärr, som i vissa fall tas bort vid duschen. I dessa fall beror utvecklingen av en eventuell skada av hur väl ytterväggen tillåter fukten att vädra ut. Med tanke på våra allt mer täta och välisolerade hus minskas förutsättningarna för att detta skall fungera.
Våtrum i bostäder är en komplicerad konstruktion och det är således många faktorer som skall vägas samman och tas i beaktande för att skador skall undvikas.
Ett sätt som diskuteras är att förse våtrum med en omgivande dränerad luftspalt. Ett annat sätt är att helt överge skivväggarna till förmån för massiva konstruktioner (murverk). Den som lever får se.